Be fair - be aware
Jag håller på med en killinginlämning i samhällskunskap. Varför är jag alltid så dum att jag lyckas sitta halvt ihjälstressad de sista timmarna för att knåpa ihop arbetet? Att inte erfarenheten har lärt mig någonting. Eller saken är nog snarare att erfarenheten inte har lärt mig att anamma det jag lärt mig - att man ska planera!
![[Unknown]](http://www.sida.se/ImageVault/Images/height_268/conversionFormatType_WebSafe/width_522/id_1364/ImageVaultHandler.aspx)
Vad gäller det här arbetet är ju att det är intressant för bövelen! Jag valde att ta skriva om Sveriges u-landbistånd. Välgörenhet. Det är ju precis vad mitt hjärta känner med och vill styra min framtid mot. Och ändå förbannar jag uppgiften, trots att jag i princip lär mig om hur arbetet går till, vilket jag har enorm nytta av. Vilken tur jag har som fick välja exakt vad jag ville fördjupa mig i, och som dessutom antagligen är till stor hjälp för mig i framtiden. Jag må vara dum i huvudet som sitter och småhatar det. Men let's face it, det är skolarbete. Det är så man känner sista året på gymnasiet, med deadline om tio timmar och 5 dagar kvar till jullovet.
15 december - Sjukanmälde mig för att plugga.
Kommentarer
Trackback
