Litefinare

Känslan när något jag suktat efter länge äntligen blir mitt!

Detta betyder att min filmhylla officiellt blir översvämmad. Vart jag ska placera de stackarna som inte får plats har jag inte figurerat ut ännu, men det löser sig nog på ett eller annat sätt. Det är en milstolpe på min väg att bilda ett filmbibliotek så som det Amanda har i The Holiday (och gärna bortom det). Jag har redan kommit på hur jag ska sortera det, efter genre! Så slipper man leta bland bokstäver och kaos om man är jättesugen på en konstnärligt vacker film eller en lättsmält romantisk komedi eller en klurigt spännande thriller eller en med ovanligt talangfyllt skådespel liksom. Det känns stabilt och bra. Mina filmkvällar kommer bli populärast!

Det här studentsyndromet man får den sista terminen av gymnasiet är lite jobbigt. Jag ser helt sjukt mycket fram emot att ta studenten och allt som följer med det (en termin fylld av fest liksom?!!!) och trots en aning framtidsångest. Men det är liiite jobbigt att bara inte orka plugga längre.

Folk säger att 2:an är det jobbigaste året, men jag håller inte med, det slås ut totalt av 3:an. För mig har höstterminen varit ett stresskantat kaos och vårterminen kommer bli sprängfylld av sista-minuten-plugg och föreställningspanik. Men jag har nog aldrig sett fram emot något så mycket som jag ser fram emot sceniska.

DET VILL NI INTE MISSA! (sök på facebook, klicka på "jag kommer" och kom dit.)

Så det kommer bli fint med den saken. Och att bo tre veckor på scenen med mina kära ES09:or nästan utan några andra lektioner kommer bli underbra!

Men alltså... Plugg? Prov? Inlämningar? Betyg?

Trött. Godnatt!

Innan dess ska jag komma på vad jag ska ta mig för i höst. Söker jobb som en gnu och hoppas på en uppenbarelse.

-----

Jag hittade en intressant blogg alldeles nyss. Ekologisk hårvårdsblogg. Tydligen ska man tvätta håret med balsam istället för schampoo, det var en nyhet. Kanske ska prova det då, ifall det hjälper både håret och miljön känns det ju ganska värt.

Jag tycker också om fenomenet spontanövernattning. Speciellt på en vardag, det utlöser en sån kolossal frihetskänsla. Bara "Hej mamma, jag sover inte hemma ikväll, bara så att du vet!" är ju fin i sig.

Dessutom har jag fått tilldelat mig tre jobbpass ute i Irsta på ungdomskvällarna under våren, vilket både kommer ge extra pengar och vara jättemysigt hoppas jag.

Det känns bra! Det blir inte jättemycket i lön alls, men det gör inget. Jag får iallafall lite pengar och dessutom ha roligt, komma ut i jobblivet lite. Även om det bara är lite. Någonting att sätta på cv:t.

Vår familjs julafton blev det slöaste någonsin, vi placerade som vanligt min stora madrass på soffbordets plats, slängde dit massa kuddar och täcken, öppnade paketen och sen tittade vi på film. Det blev säkert nästan 4 timmar av inspelningar från när jag och syrran vad små. Kalle Anka. Sen bestod kvällen av Bridget Jones x2, Jane Austen Book Club och Love Actually. En jul utan Love Actually är ingen riktig jul.

Juldagen spenderades likadant. Fast med andra grejer på tvskärmen såklart. Jag lämnade inte pyjamasen på 2 dygn. Sen blev det en spontan ute- och innekväll kan man säga.

Annandagen spenderades hos farmor med släkten. Det var riktigt myspysigt! 
Jag älskar jullov.

Nu har jag nyårskris. Det dök upp överraskande många alternativ, jag kan inte bestämma mig för vart jag ska börja mitt studentår någonstans. Året när jag blir vuxen. Det är ju ett viktigt år!

Det må ha varit en av de dummaste idéerna någonsin, but then again, inte lämnade jag huset på hela dagen inte. Så därför kanske inte alls dumt. Förutom att det kunde ha varit vitlöksbröd med sånt där mumsigt vitlöksgojs i istället för inbakat vitlöksgojs som gjorde att brödet var ganska torrt. Jag har inte träffat någon förutom personen jag delade frukosten med och som därför fick precis samma osande andedräkt som jag, och mormor som ändå inte bryr sig om hur man luktar. Alltså, slutsats = helt okej fungerande frukost.

Min dag har spenderats på soffan, eller snarare i soffan, soffad framför Gilmore, nedbäddad med tingelingtäcke, kuddar i plural och i sällskap med mina två favoritindivider i världen. Nalle och Helmutina. Inte för att min nalle har något namn, det har han aldrig haft, men jag är ganska säker på att han är en han iallafall. Så han benämns med ordet nalle. Helmutina däremot har tranformerats från en han till en hon, någon gång under min prinsessperiod. Ni vet den där perioden i livet när man bara kan ha kjol eller klänning på sig och allting handlar om disney, prinsar, färgerna rosa, guld, silver och glitter, smink och vackert klingande flicknamn. (Jag var ca 4 år gammal.) Innan dess var namnet Helmut, döpt på grund av det tyska ursprunget, men numera flickmodifierat genom den enkla och effektiva påläggningen av "ina" på slutet. Tur att man var ett smart barn.

Glad 4e advent!

Vad gäller det här arbetet är ju att det är intressant för bövelen! Jag valde att ta skriva om Sveriges u-landbistånd. Välgörenhet. Det är ju precis vad mitt hjärta känner med och vill styra min framtid mot. Och ändå förbannar jag uppgiften, trots att jag i princip lär mig om hur arbetet går till, vilket jag har enorm nytta av. Vilken tur jag har som fick välja exakt vad jag ville fördjupa mig i, och som dessutom antagligen är till stor hjälp för mig i framtiden. Jag må vara dum i huvudet som sitter och småhatar det. Men let's face it, det är skolarbete. Det är så man känner sista året på gymnasiet, med deadline om tio timmar och 5 dagar kvar till jullovet.

15 december - Sjukanmälde mig för att plugga.

Dagens nya grej alltså. Svårt att slå detta på julafton...

Det var mindre fint att stå still i en och en halv timme och frysa. Men let's face it, det var ganska värt!

9 december - Besöka Viktor Olssons nya bostad för första gången.

Jag försov mig. Jag hatar att försova mig. Iförsig kunde jag istället vara lite produktiv och plugga på egen hand med nedtyngande uppgifter och låta fingrarna träna sig att ta rätt treklanger, men ändå. Jag är ju en duktig flicka. Egentligen!

Ändå blev jag bortskämd med både finmiddag och efterrätt såhär mitt i veckan, bara för att jag ville det. Och nu börjar min mage ge ifrån sig kurrande ljud igen... Hur som helst så är det minsann ibland bra med snälla föräldrar som saknar en när man ofta är borta.

7 december - Gladde förhoppningsvis en person med ett samtal som jag tänkt starta i två veckor.

Sjukligt peppad och sjukligt ångestfylld. Det blir jag alltid inför en resa. Tänk om jag glömmer någonting livsviktigt eller ännu värre, bagaget kommer bort... Lite ångest får jag också över avresetiden. 5.40 är vi tvingade att stå på stationen.

Men det bryr jag mig inte riktigt om egentligen. Jag menar.. wow!

Jag ska vara Lucia under skolans Luciatåg på stan! Det betyder att jag kommer få åka häst och vagn. En ponny! Gulligt. I och för sig har jag vetat det några veckor, men det var extremt underhållande att gå runt och låtsas som ingenting medan alla spekulerade i vilka som skulle få vara Lucia.

Idag mår jag bättre. Jag tog mig upp till skolan iallafall, sen får vi väl se hur dagen artar sig.

Näsan rinner och halsen hostar och ögonen står halvöppna. Men det är väl sånt som hör till.

Snart är det JUL!

Jag är trött. Och stressad. Och flummig.
Det är tröttsamt, stressigt och alldeles, alldeles underbart. 
Eller?

Det är såna här kvällar man skulle bo ensam och skutta runt i huset som man vill till nån härlig dänga. Och shakea när ingen ser liksom.

Blubb blubb.

Nej vet ni vad? Det här med balklänningar är jobbigt. Så himla omständigt och allt. Men fint.

Och jag har två filmanalyser att skriva. Det är ju inte så jobbigt. JO DET ÄR DET. Om man inte vill. Så jag måste sätta mig ner framför en skräckfilm (jag tittar inte på skräckfilmer) för skolans skull. Eller den är inte så hemsk. Den andra mysiga franska filmen måste jag bara plocka fram i skallen. Men det är ju också jobbigt.

Kan inte filmkunskap BARA handla om att se på filmerna?

Men jag ska inte klaga. Det är kul.

Det är den inverkan amerikanska dramaserier har på oss stackars svenskar. Ack så beroendeframkallande.

Och tänk, jag lever inte längre i en totalt händelselös vardag.

Bara för att JAG ORKAR INTE MED DEADLINES.

Kan man inte bara få göra allt i sin egen takt? Det var så skönt.

Ja. Men det är ju roligt att man fick prova studentmössor idag iallafall.

Och jag tror att jag har bestämt klart nu om alla vad och vilken och hur jag ska ha den!

Tror jag. Men med min velighet vet man ju aldrig.

En tripp till Erikslund idag var iallafall ett skönt break mitt i alltihop!

Varför måste jag alltid skriva så långa inlägg?

Eller långt och långt, men det räcker ju aldrig med en liten snutt. Liksom.

Det måste ju vara värt mödan att gå in på sidan och läsa det. Ett klick i onödan känns ju.. onödigt.

Och det här blev ju verkligen värt det också.

Så nu vet ni det, nu har ni slösat bort ett klick och några stillasittande minuter av ert liv.

Ni kunde ju ha spenderat den med att göra en kopp varm choklad eller sjunga med i en sjuhelvetes bra låt eller plugga in två spännande glosor eller lägga en pusselbit eller springa några meter.

Hur känns det?