Man vet att det är eurovision när Litauen blingar sin ögonbindel
Kämpar med sista filosofiuppgiften till tvbilderna och tonerna av eurovision. Barndomskärleken väcks lite till liv inom mig när jag kollar ändå. Jag var ett sånt barn som spelade in eurovision och tittade på dem som film. 1999 till 2003 hade jag på video och vad de är nostalgisaknade ibland. I år har vi ju faktiskt ett fint bidrag, Loreen har verkligen kvalité i sin musikalitet. Äkta, jordnära och känslofyllt trots klubbgenren. Så i år är det inte bara av patriotiska skäl jag håller tummarna för vårt land.
Soon
Jag är hon som sitter uppe för länge
med nattdrömmar och tankeillusioner
För mycket snart och för lite nu
som pulserar i mitt huvud
För höga ambitioner och för låg motivation
samexisterar förvirrat i min själ
och lämnar mig rolös
tills john blund bryter igenom dörren
Alldeles snart
Love reign o'er me
Jag vet att jag tjatar, men har verkligen blivit en liten 60-talsfanatiker. Den här filmen är konstig och fascinerande och skräp och briljant på samma gång. Och så finns det massa sneaky the Who-smygreklam och trevliga the Who-låtar som nog gör att jag måste införskaffa en the Who-skiva inom snar framtid.
Förövrigt kan jag rapportera att jag och mamma gjorde pannkakstårta till middag i sann nostalgianda. Tack Pettson & Findus för den uppfinningen!
Andy Warhol måste vara en av historiens coolaste personer
Läser hans filosofi för tillfället och blir galet fascinerad. Inte för att han tilltalar mig precis, han ser ganska knäppt på världen ibland, men vissa tankar är bara så klockrent formulerade. Andra är bara humoristiskt fina.
"När jag gjorde mitt självporträtt utelämnade jag alla finnar för det bör man göra. Finnar är ett tillfälligt tillstånd och de har ingenting att göra med hur man egentligen ser ut."
"Roliga människor är de enda jag någonsin blir riktigt intresserad av, för så fort någon inte är rolig, tråkar de ut mig."
"Sex är nostalgi efter den tid då man ville vara med om det, ibland. Sex är nostalgi efter sex."
"Man borde förälska sig med slutna ögon. Blunda helt enkelt. Kika inte."
"Den bästa kärleken är att-inte-tänka-på-det-kärlek."
Andy Warhols filosofi
(Från A till B och tillbaka igen)
Alla sträcker sig efter elixiret som ska göra det omöjliga möjligt
Men framtiden ligger redan i luften
Och väntar på att vi ska sluta kämpa emot
Och börja förlita oss på grenarna som erbjuder vägen
Till målet
Vardagslyx
Lediga dagar är underbara!
Om man bara inte hade massa plugg som kväver den då, vilket jag har.
Men kanske kan jag tänka på pussar och kramar istället och önska mig in i en romantisk saga.
Joanna tipsar:
GÅ PÅ BIO. Nya biografen är hänförande (lite kylig dock) och Hunger Games är extremt sevärd! Spänning, romantik, skrämseleffekter, Prusiluskanliknande kvinnor, absurdhet, en vacker hjältinna, överlevnadskamp, människodiskriminering och vackra skogsmiljöer. Vad mer behövs liksom?
Förutom ett vackert sällskap förstås!
I like trains.
Jag måste börja avsluta varje dag med meditation. Bara chillaxa, ta det lugnt, slappna av och lyssna på djup musik. Bearbeta dagen och förbereda inför nästa. Bara vara och tänka vad jag tänker på och känna vad jag känner. Samla energi och leka filosof. Bara tankar och rymd. Och jag.
Forget all about equality, let's play master and servant
Studentkryssning i tisdags var galet!
Studentklänning i brevlådan igår var fint!
Nu är det banne mig inte långt kvar folks!
Har smått flyttat in i soffan, två nätters sömn i denna underbara möbel är en trevlig vardagsspontanitet. Det har visats film och käkats billig choklad och minipommeschips som jag kallar det. Det är så fint att det man inte hittar hemma på fastlandet iallafall finns på Silja Galaxy.
Filmnörderi på högsta nivå.
Ja, jag blir lika halsöverhuvud förälskad varje gång.
Andra timmens drömstadium.
I'm still in heaven
Jag kan verkligen inte förklara alla känslor angående sceniska.
Jag är lost in wonderfulness, dreams and closeness. Nostalgia, redan.
JA, jag saknar sceniska så det gör ont i hjärtat.
Det var en av de absolut bästa upplevelserna i mitt liv.
Att bo tillsammans med hela estetårskursen under scenen, på scenen och i lougerna.
Att briljera tillsammans med några av de underbaraste personerna jag känner.
Stå på scenen och leva en dröm.
Festen efteråt blev en hejdundrans avslutning, med billig alkohol, high spirits, dans, fylleklängningar.
Det blev också något av en incestfest, men sen när ingår inte det i estetfester liksom?
Alltihop är minnen för livet.
Det är över, men baby - I'm still in heaven.
Någons älskling
Ord efter ord, mening efter mening
dyker upp på skärmen
innehållandes ljuvliga uttryck,
komplimanger,
hyllningar och hjärtan.
Så vackra, så fina
så önskade och så varma.
Tänk att få uppleva denna skönhet,
trygghet och charm,
känna denna längtan.
Tänk att få omfamnas av kärlekens armar
på detta sätt
och slå in glädjen i en sådan gåva.
Ja, tänk att få vara någons älskling.
Apropå (vilket konstigt ord) att hålla händer
"'I Wanna Hold Your Hand'. Första singeln. Helt jävla briljant. Kanske den mest briljanta jävla låt som någonsin skrivits. För de fick till det. Precis det alla vill ha. Inte sju timmars kåt-våt-sex. Inte ett äktenskap som håller i hundra år. Inte en Porsche eller en avsugning eller en mångmiljonvilla. Nej. Bara en hand att hålla i. Och känslor så starka att de inte går att dölja. Varje lyckad kärlekssång som skrivits efter 'I Wanna Hold Your Hand' är inspirerad av den. Och varje lycklig kärlekshistoria rymmer det där outhärdliga och outhärdligt upphetsande tillfället då två händer möts. Lita på mig. Jag har tänkt en hel del på det här."
Ett fantastiskt citat från en underbar bok: Nick & Norah's oändliga låtlista
Det är höga mål hon har, men hennes genuina känsla och kärlek till alla varelser och passionen hon uttrycker gör att hon påverkar alla människor hon möter.
Det viktigaste i livet är för henne att finna kärlek och trivsel i tillvaron och att sprida detta och hjälpa andra att finna det. Helst av allt vill hon också förändra världen till en friare plats, hon vill inte att samhället ska ingripa människorna i kontroll och stelhet och något av det värsta tycker hon är hur människor vanhedrar naturen, förstör och industrialiserar och tycker sig överlägsna djuren och växterna. Hon förespråkar frihet, naturalism och känslan.
Linn är extremt spontan av sig och förespråkar frihet, men har alltid huvudet med sig och håller sig alltid med fötterna på jorden, i sitt drömmande. Bokstavligt talat – så fort hon har möjlighet går hon barfota, för att visa sin övertygelse och kärlek till naturen.
Finaste håltimmesplugget är ju ändå att sitta och hitta på sin egen naturälskande och människofascinerade hippiekaraktär.
"Then peace will guide the planet and love will steer the stars"
Ord
Dina ögon blev hårda och förväntan byttes mot besvikelse och ilska. Jag såg det på dina mungipor. Jag rös av insikten att jag än en gång gjort bort mig. Misslyckats att upprätthålla balansen. Det var drama jag hade sökt och önskat mig, men som jag hela tiden vetat skulle det någon gång slå tillbaka mot mig. Jämfört med de amerikanska serierna verkar livet så torrt och ointressant, men när man en dag befinner sig mitt i en känns det inte längre lika roligt. Du vände bort blicken som om du brändes genom att bara titta på mig och du började gå. Med snabba steg följde jag efter, osäker på vad jag skulle säga, om jag ens borde säga något. Jag hade ännu inte bett om ursäkt. Jag ville det så gärna, men du hade redan ryggen emot mig och jag förmådde inte störa dina känslor. Jag bara gick tyst efter och skämdes. Mitt hjärta ville skrika förlåt sådär som de gör i dramaserierna. De ropar och orden väller ur dem som poesi och alla runt omkring stannar upp och lyssnaren vänder sig om och det vackra talet säger precis de rätta sakerna. Men jag kunde inte göra så, jag var för feg för människorna runt omkring och för dig. Istället sökte jag tröst hos dem jag inte förargat och tänkte en stilla tanke om att hjältemodiga insatser som något sådant bara existerar utifrån ett manus. I verkligheten skulle man snubbla på orden och lyssnaren skulle inte ens vända sig om och publiken skulle tycka att man var galen istället för att förundras. Jag bestämde mig för att ge dig tid och jag hoppades att den svikna vännens hjärta så småningom skulle ta emot det tal som jag inom mig började skapa.
Tänk om jag någon gång skulle skriva en roman.
Ifall jag skulle le mot er, skulle ni skratta tillbaka
Och plötsligt föll mörkret över himlen
Jag tittade upp och bländades av lampan
istället för solens strålar
Det var något dystert men ändå så vackert
över de tomma fönstren i huset på andra sidan vägen
de ödsliga lägenheterna
där julgranar och adventsljusstakar desperat söker bekräftelse
och det nattsvarta som ännu tillträder på dagstimmarna
Jag mindes för en sekund
alla ord som uttalats mellan oss
som i slow motion
och alla kramar vi krampaktigt delat
Och jag tänkte att ifall jag vore granen
så skulle ni vara julgransljusen
och ifall plundringen skulle vässa sina klor
skulle ni införa julfirandet varje dag
No more.
13 december - Snäste åt någon i skolan för första gången tror jag.
14 december - Gav Ellinor en present som tack för att vi fick åka till Kassel: glögg, julgodis, ett armband och ett kort på alla oss.
Hon blev glad.
SISTA JULKONSERTEN!
Efter tre helvetesdagar är det äntligen över.
Men det är lite sorgligt att det var den sista julkonserten på Carlforsska för vår del.
Nästa år när man sitter där i ett hus i England, på en tenta på högskolan eller hemma utan något att göra, då kommer man se tillbaka på den här dagen med saknad. För det är en väldigt fin sak ändå, julkonserten.
Jag undrar om jag någonsin kommer använda lucialinnet igen... Annars skapar jag ett eget luciatåg! För i Luciaklädsel blir alla så otroligt vackra och en gång om året måste man ju få känna sig så vacker. Och sångerna är ju fina också.
Men just nu är jag iallafall trött och glad och lite, men bara ytterst lite sentimental.
En dag
Jag måste se den! Därför måste jag läsa boken! Den ligger på mitt nattduksbord! Och väntar...
12 december - Spontan roadtrip i partybilen med Sofia och nykörkorttagaren Ellen, inkluderande en upptäckt av ätbara insekter på maxi.
Pyssel
Den 8 december - Har målat en julpingvin.
Jag har aldrig förknippat en pingvin med julen förut...men den kanske helt enkelt är en vinterpingvin. Mycket gullig må jag säga, den har röd halsduk och röd mössa och sitter på min fönsterbräda och ser sådär ätbart gullig ut.
Under kvällens pyssel i Irsta kom jag fram till att det pysslas alldeles för lite i min vardag.
När jag var liten bestod min vardag i princip av pyssel. Jag satt instängd i timtal på mitt rum och ritade, gjorde pärlplattor, vek pappersfigurer, pusslade, sorterade frimärken, pennor, böcker och prylar. Det mest extrema jag kommer ihåg är att jag ofta, för att göra pärlplattebygget lite roligare och svårare, bara använde två nålar för att plocka upp pärlorna och sätta dom rätt. Det var ju inte kul om det inte var en utmaning liksom!
När jag gick i 6an valde jag att ta bort skrivbordet från mitt rum. Jag ville ha ett stilrent och vuxet rum, skrivbordet var ju barnsligt. Sedan dess har det liksom inte alls varit likadant. Man har vuxit upp och tappat den där pysselheten någonstans på vägen. Pussla har jag alltid gjort och ibland tar jag upp målarduken och penslarna, men ibland kan jag också sakna den där mysiga känslan av att bara sitta och leka på skrivbordet. För tar jag fram någonting nu är det ju för att skapa någonting. Det blir ett så stort projekt av allting.
När jag flyttar hemifrån vill jag skaffa ett sånt där gammalt och fint träslitet skrivbord med en matchande eller totalt omatchande gammal och fin stol, och där ska jag sitta och pyssla. Jag ska vika pappersaskar, svanar och göra egna små händelseböcker, måla i målarböcker, göra egna julkort och pynt att hänga i granen och bygga pärlplattor med nålar. Precis som om jag levde ett liv utan datorer.
Julkalendern 2011
Jag gillar att folk skapar sina egna julkalendrar! Det är så kreativt och fluffigt höll jag på att skriva. Så det vill jag också göra.
Men jag tänkte att nya filmer har jag ju inte tid att se varje dag och nya böcker läser man ju inte ut på en dag heller och ny maträtt har jag inte riktigt heller möjlighet att laga varje dag. Nej.
Så jag bestämde helt enkelt att varje dag fram till julafton ska jag göra något nytt. Prova något nytt eller prata med någon jag inte brukar prata med eller ge en komplimang till någon som jag aldrig gett en komplimang till förut eller typ sy om en tröja.
Det kan vara vad som helst, vilket gör att bara jag själv sätter gränserna för vad som gills. Det kan visserligen äventyra hela idén med fuskförsök, men jag ska försöka att hålla mig till planen. Jag är ju ändå perfektionist liksom.
1 december - Såg till att ta reda på allt (=fråga sönder) som jag funderar på inför framtida planer och lockas till, som jag hann med under SACOmässan.
2 december - Festade i en främmande stad i ett främmande land för första gången (Kassel, Tyskland). Krogen var minst sagt spännande när inte Västeråsfenomenet (=alla känner alla eller åtminstone någon) härjade.
3 december - Bytte underkläder i en kyrka.
4 december - Sjöng i ett konserthus inför 1000 personer, varav en allsång på tyska vi svenska flickor hade lite svårt med.
5 december - Smakade bananmilkshake.
6 december (idag) - Visade (ohjälpligt) avsiktligt trosorna under musikalrepet.
Ah, livet är bra fint.
Bilder från Kassel kommer
Bilder från Kassel kommer
Jag sover med ett dött djur över sängen
Tänk er att jag smälter och ger efter, som jag verkligen gör. Den mänskliga kärleken springer upp som en källa inom mig och dess ljuvlighet flödar ut över hela den åker som jag har berett så omsorgsfullt och med sådan möda, besått så träget med de goda föresatsernas och de självförglömmande planernas utsäde. Nu är den översvämmad av en flod av nektar, de späda plantorna dränkta, fördärvade av ett underbart gift.
ur Jane Eyre
Att en bok kan påverka så starkt. Då är man en författare med rätt penna i handen!
Min helg var helt totalgalen och oslagbar, lika mysig som vild som nyttagörande. Många leenden har passerat mina läppar de senaste 60 timmarna. Vilken tur jag har som är omgiven av så färgstarka och underbara människor, oavsett ifall jag lärde känna dem igår, inte sett dem på länge eller träffar dem varje dag.
Ja, tyvärr är mina händer torrare än någonsin och jag måste använda lösa cykellysen, men boken är inte slut än och fler sådana här helger väntar i livet.
