Ifall jag skulle le mot er, skulle ni skratta tillbaka
Och plötsligt föll mörkret över himlen
Jag tittade upp och bländades av lampan
istället för solens strålar
Det var något dystert men ändå så vackert
över de tomma fönstren i huset på andra sidan vägen
de ödsliga lägenheterna
där julgranar och adventsljusstakar desperat söker bekräftelse
och det nattsvarta som ännu tillträder på dagstimmarna
Jag mindes för en sekund
alla ord som uttalats mellan oss
som i slow motion
och alla kramar vi krampaktigt delat
Och jag tänkte att ifall jag vore granen
så skulle ni vara julgransljusen
och ifall plundringen skulle vässa sina klor
skulle ni införa julfirandet varje dag
Kommentarer
Trackback
