Det enda som krävs är nattankar och ordflödet blir till vattenfallsdroppar.
Inatt är nu. Jag längtar vemodigt efter morgondagens saga
och ser tillbaka med en nyfiken saknad.
När får jag skymta strålarna igen och njuta av chokladdoppade stenar?
Du är nattens hälft, en svävande magnet utan gränser. Jag vill sjunga till dig i nyfunna stämmor och ge dig aldrig förr spelade toner. Klingande över all världens hav och berg.
Och virkade papper och tillplattade garnnystan är vad jag söker. Kan du hjälpa mig? Den som kan hjälpa mig kröner jag till kungadrottning över hoppsasteg och citronklyftor. Upphöjd ovanför speglar och månbilder och med nostalgiinfluerade minnen från barndomens gungor. Lekfullhetens kokande mittpunkt sänder parfymdoftande brev till dig och till mig och till alla andra, och frostbelagda ytor slutar aldrig gnistra.
Fick jag någonsin röra de där solkyssta läpparna?
Saltkristaller på havets orörda botten skulle avundas mig. De skulle resa till din plats på jorden för att låta dig veta att tiden står stilla.
