Mitt livs äventyr
Afrika
Tre månader
Miljö
Gemenskap
Kulturmöte
Universitet
Sol
Kanske en och annan elefant.
Så spännande att jag kreverar. Om två dygn landar mina fötter på ghanesisk mark.
Kanske kan jag uppdatera min livstatus här på bloggen, men känner jag mig själv rätt kommer det vara mer lockande att uppleva så mycket som möjligt väl på plats. Jag ska försöka.
Åh. Snartsnartsnart!
Snart beger jag mig ut på mitt livs äventyr.
Här får ni en ghanesisk barbie.
Mina kalla händer och din varma beröring
Det är både läskigt och intressant att tänka på mörkrets effekt på sinnet. Prestationsförmågan och motivationen ligger på noll. Jag orkar ingenting, vill bara gå och gömma mig under en filt i något mörkt hörn och sova. Låta timme efter timme passera medan jag bara ligger där och myser för mig själv.
För några timmar sedan, när det fortfarande var dagsljus, satt jag glatt och växlade min uppmärksamhet mellan uppsatsskrivandet, sociala medier, kylskåpet och andra utsvävningar i fantasin. Nu när mörkret fallit ramlar ögonlocken ner så fort jag tar upp word på skärmen. Plötsligt skriker huvudet efter sömn och kylskåpet känns inte alls lockande.
Jag känner hur kalla min händer är, vad fint det vore om någon kom hit och höll om dem en stund.
Gårdagens dansmaraton har satt sina spår, precis som jag förutsåg kan jag knappt stå ordentligt. Det är en bitterljuv känsla, träningsvärk. Jag kom hem i form av en hög igårkväll, en hög med trasig rygg och nyupptäckta muskler. Sen tänker jag 'wow. jag kanske skulle klara ett år av musikalfolkhögskola ändå'. Då känns det lite bättre.
Jag vill känna en värmande kraft svepa genom mig, den som bara din beröring kan skapa.
