Litefinare

Jag inser inte förrän nu att du hade mig från starten

Ett finger och jag skulle följa dig

Och du förde mig till äventyr

Det är uppenbart

kristallklart vem som är förlorad

 

Du är mannen med grönögd blick

strävande efter det goda

Jag är flickan med otvungna leenden

Du är vacker

precis som jag

 

Varje tanke jag nånsin tänkt kopplar mig till dig

Vi gick samma väg redan innan vi möttes

Och när lågorna tänds går de inte att stoppa

Samma rörelser

till musiken skapad av våra hjärtan

 

Du är prinsen som kysste för mycket

och kämpade mot mer än drakar

Och jag är den glödande prinsessan

Får jag rädda världen med dig?

Äntligen äntligen ska hela familjens drömresa bli av. Jag kan inte riktigt förstå det. En månad fylld med sol, bad, kultur, surfing, snorkling, musikal, mammas gamla hem, bushsafari, kängurus och koalor.

 

Och efter det får jag mina flickor alldeles för mig själv i en vecka. Bara sol och bad och fest och mys på Kanarieöarna. Ännu ett nytt resmål.

 

För att inte avsluta det hela med en hösttrip till staterna med mormor. Sysslingar, New York och Yale. Som en äkta Gilmore Girls-fandröm. Och kanske kanske får jag avsluta hela året med en resa tillbaka dit. Vi får se vart det landar!

 

Och året började med tre månaders miljöplugg, kulturkrock och paradis i Ghana. Det mest utvecklande jag varit med om. Helt och hållet fantastiskt och underbart. Så mycket jag sett, upplevt, tänkt och växt. Jag kan inte säga nog hur de månaderna förändrat min livssyn och världssyn. Berikat mig med möten, syner och närhet. Ibland känns det bara som en dröm.

 

I princip tre nya kontinenter på 8 månader. 

 

 

För att inte tala om det fantastiska jag fått vara med om på hemmaplan!

Awake Me UP - kanske det roligaste, tuffaste, lärorikaste jobbet jag haft. Så mycket erfarenhet och fina minnen det gett mig. Jag har liksom hittat en värld som jag känner mig hemma i, men som utmanar till det yttersta och aldrig verkar bli tråkig. Någonting jag verkligen vill fortsätta med!

 

Och att jag till slut blev ledare. Sommarlägerledare på Stiftsgården. Världens goaste barn, de blev liksom våra i en vecka. Jag är så glad att jag saknade det så mycket, mitt andra hem. Och att jag kunde komma tillbaka med samma kärlek som alltid.

 

______________________________________________________________________________________________________________

 

Kan inte förstå hur livet kunde bli så himla bra. Så galet spännande och innehållsrikt. Och jag vill bara uppleva mer! Spinnrocken i mig snurrar fortare med nyfikenhet och livstörst, och jag hoppas att den aldrig någonsin stannar.

Det finns inga ord när de välkända tonerna flödar

Alla muskler i min kropp stelnar till

Jag känner hur halsen drar ihop sig

Jag kan inte andas

Det går som en elektrisk puls genom mig

Och tårarna väller över

Hjärtat expanderar, rött och glödande,

Skickar ut våg efter våg av känslor

Förpackade känslor djupt inifrån

 

Hur kunde tre månader gripa mig så?

Röster blir levande och ögon gnistrande

Det spelade ingen roll om tonerna var rena eller inte

För vi sjöng med från vårt inre

Svettiga ansikten flashade förbi när jag snurrade

Dansade allt vad jag förmådde

Ögon mötte mina och höll sig kvar

Alltihop så kraftfullt

Minnena kommer aldrig någonsin försvinna

 

 

Imagine Dragons – Radioactive

Jag har levt i två världar

Skilda världar.

Jag kan inte bestämma ifall att vara hemma igen är ett steg tillbaka eller ett steg fram.

Jag vill utforska alla världarna

Livet.

Bara det är framåt.

Min drivkraft är förvandlingen av det okända till det kända.

Jag vill uppleva sommaren med alla dess moment

Festivaler, evenemang, kultur, blomster, fristad, barnläger, bad, turism, världsresa.

Men vad händer sen?

Det okända som väntar på att bli känt

Framtiden bortom augusti.

Jag når dit snart

Spänt

Men utan att springa.

Hur ska jag kunna ta tag i livet när det är så långt bort från mig? Jag är i Ghana. Jag lever i en bubbla. Tre månader av bubbel. Sand, getter, taxibilar, påsvatten, jordnötssmör, plaststolar, kråkor, myror, asonto, batiktyger, obronis, hängmattor, miljöstudier. Jag pratar förfan svorsk. Nästan. Hemma är liksom en annan värld. Du, ni, lever i en annan värld. Bilden av er är i mitt förflutna. Men snart ses vi igen. Ni och jag. Mitt liv och jag. Kanske kan allt bli som förr. Som innan. Men från och med nu kommer mitt liv vara "efter Afrika". Någonstans i mig kommer jag alltid känna skillnaden. Och det som följer med mig tillbaka till mitt liv kommer fortsätta forma 'mig'. Personerna jag kommit nära, livssynen, kulturen, fattigdomen, språken, miljöfrågorna. Socio-environmental thinking. Values. Vad är viktigt i livet? Vad som än händer får jag aldrig glömma det. Nog för att vi blivit bortskämda, men det jag lärt mig kommer alltid stanna. Experience. Av den typen man måste uppleva. Min Afrikabubbla. Som en dröm när jag kommer hem.

Det är både läskigt och intressant att tänka på mörkrets effekt på sinnet. Prestationsförmågan och motivationen ligger på noll. Jag orkar ingenting, vill bara gå och gömma mig under en filt i något mörkt hörn och sova. Låta timme efter timme passera medan jag bara ligger där och myser för mig själv. 

För några timmar sedan, när det fortfarande var dagsljus, satt jag glatt och växlade min uppmärksamhet mellan uppsatsskrivandet, sociala medier, kylskåpet och andra utsvävningar i fantasin. Nu när mörkret fallit ramlar ögonlocken ner så fort jag tar upp word på skärmen. Plötsligt skriker huvudet efter sömn och kylskåpet känns inte alls lockande. 

 

 

Gårdagens dansmaraton har satt sina spår, precis som jag förutsåg kan jag knappt stå ordentligt. Det är en bitterljuv känsla, träningsvärk. Jag kom hem i form av en hög igårkväll, en hög med trasig rygg och nyupptäckta muskler. Sen tänker jag 'wow. jag kanske skulle klara ett år av musikalfolkhögskola ändå'. Då känns det lite bättre.

 

Nu är det höst. Löven har redan lämnat grenarna nakna för att sväva ut i friheten och frosten har redan lagt sina första erövrande vingar över vår värld. Varje tramptag på den rödprickiga tanttrallan biter hårdare i öronen och händerna blir mer hampaberoende ju djupare huden slits av kylans angrepp. Det är nog snarare vinter snart.

 

Jag är rik, rikare än någonsin förr. Nedtryckt och sedan tusenfallt stärkt gång på gång. Balansen mellan distans och närhet, drömmar och kärlek, uppgivenhet och engagemang, den är slitsam. Men jag kan känna livet porla i mig. Erfarenheten är större än någonsin förr och för varje dag växer jag lite mer. Jag är rik. Jag är lycklig när jag sitter här med min tekopp och filosoferar.

---

Jag ser ett löv andas och tusentals stenar flyga iväg mot horisonten.

---

Det slog mig plötsligt att sommaren är i full gång! För mig kommer livet te sig ganska likartat i höst när ingen skola eller adressändring väntar, men det gäller inte för alla. Vänner lämnar, söker kunskap och erfarenhet på annat håll, följer sina drömmar i andra städer och med andra människor. Kära kära vänner skiljs åt. 
Sommaren har knappt börjat och snart är den slut. Slutet börjar redan om mindre än två månader. Enorm och solslukande insikt. Jag tror jag ska gråta lite ikväll.

Idag sätts betygen. Sista gymnasieprovet skrevs förra onsdagen och sista gymnasieinlämningen skrevs och skickades in på gymnasiemejlen nyss. Sista gymnasiepluggmorgonen togs idag då jag gick upp sju trots att jag inte börjar förrän tolv. Och solen skiner så frukostinbjudande att tangenthamrandet gick plättlätt på två timmar bara.

Kanske var det studentvisionen eller sommarkänslans förtjänst, men plötsligt fick jag tre timmar att spendera såhär på morgonkvisten. Jag är fri att läsa så många ickegymnasiefaktabaserade böcker, se så många ickegymnasieresearchsyftande filmer och lyssna på så många ickegymnasieplankningsinspirerande låtar jag vill, bara för att dom är fina.

Solblunda endast för uvstrålningens skull.

Studenten är inom synhåll!