Litefinare

Det är nog därför många kan titta på de mest horribla skräckfilmer och skratta, eftersom de vet att det inte är verkligt. Eller rättare sagt, tror att det inte är verkligt. Vi kan egentligen inte vara säkra på att skräckfilmsmoment bara är påhittade. Vart fick människor idén om spöken ifrån liksom? Eller att man kan bli dödad i sömnen på grund av en oskyldig historia från barndomen. Vi kanske tror att ju mer galna, overkliga och kissa-på-sig-skrämmande idéer vi kommer på, desto mindre skräckinjagande tycks det verkliga livet vara.

Jag är ingen skräckfilmsmänniska, men så skrämmer också livet skiten ur mig.

Slutsats: Kanske borde jag packa ner min systers ofattbart många skräckfilmer, cykla över till det stora tomma kalla huset och spendera några dygn med en nallebjörn och en filt som enda sällskap.

Kanske. Antagligen inte. Nej.

Det skulle antagligen resultera i en stackars dödsrädd och sömnberövad flicka snarare än ett mer relaxat intryck av livet.

Nej, jag håller mig på den säkra sidan och låter mig skrämmas av sanningen.