painterly looseness
Om jag ville skulle jag kunna bli så jävla cool. Någonstans drömmer jag om att bli sådär oemotståndligt indiesnygg, med konstiga klädkombinationer som hur fula dom än är skapar en rasande avundsjuka och överkonstnärliga foton som bara bevisar hur sjukt estetisk man är. Filosofiska texter som snärjer in varenda tanke i krångliga gångar och flashigheter som får ett enda ord eller en enda liten bild att uttrycka ett helt känslouniversum. Med ett utseende som halvt ser ut att vara taget från ett 60-talets modemagasin i London. Någonstans önskar jag att jag var så cool. Men om jag var så cool själv så skulle det ju vara lite skumt att sitta och crusha ner mig i såna tjejer.
Jag är som ni vet en drömmare, i all dess betydelse. Jag drömmer på natten. Jag drömmer på dagen. Jag drömmer om kärlek, om smärta, om passion, om lycka. Jag förlorar mig i filmer. Jag filosoferar djupa tankar som egentligen inte leder framåt, även om jag låtsas som det. Och jag drömmer om att vara cool. Men alla kan ju inte vara coola, då skulle det bli ett överskott av coolhet i världen och den skulle kollapsa och vi alla skulle dö. Så jag tänker att någonstans kanske det ändå är lite coolare att vara töntig. Well, jag kan ju iallafall låtsas att det är det.
Kommentarer
Trackback
