Going backwards again, going forwards again?
Jag låg här i sängen och tänkte, som jag gör varje kväll och varje morgon. På allt och inget. På drömmar jag precis vaknat från, på händelser från dagen eller natten eller veckan eller månaden, på minnen från år tillbaka, på känslor som bubblar eller har bubblat förut, på människor som finns eller inte längre finns eller inte finns alls i mitt liv för tillfället, på spännande förväntningar eller oönskade förväntningar, på knäppa saker, på sorgliga saker, på patetiska saker, på förbjudna saker, på vad jag borde eller inte borde göra eller känna eller förvänta mig.
Ja, det gjorde jag. Och så började jag fundera på vad en tanke egentligen är. Jag menar, tänker man bara en tanke i taget? Det kan man väl inte göra.. Eller det beror ju på hur man definierar en tanke. För oftast flyter ju tankarna ihop till ett virrvarr, enstaka tankar som blurrar ihop sig, byter plats och flyter ihop framför... ja framför vadå? Inte ögonen väl? Man kan ju inte se tankarna. Eller kan man det? Man ser ju tankebilder medan man tänker. Fast ofta tänker man ju bara i ord också, utan bilder. Det här är förvirrande. Sånt man inte ska sitta och tänka på på senkvällen. Man får ont i huvudet.
Frågan jag ställde mig var egentligen hur mycket man överhuvudtaget kan lita på sina egna tankar ibland. Och hur mycket känslor som får tas med i beräkningen. Och hur säker man kan vara på att vad tankarna och känslorna säger faktiskt stämmer.
Jag kan meddela att jag inte kom fram till ett svar på det. Mitt huvud hade gått vidare till att fokusera på frågan ifall glass kan minska huvudvärk eller bara öka den.
Kommentarer
Trackback
