Litefinare

Om någon frågade mig vad jag ville göra innan gymnasiet skulle jag förmodligen svarat att jag ville fortsätta med musiken, kanske gå någon folkhögskola och sen försöka söka till musikhögskolan. Nu är jag isåfall mer inriktad på musikal, men det är för det första en oerhört liten chans att jag ens kommer in och för det andra en enorm chansning som kanske inte ens ger jobb. Jag har inte räknat bort det helt, men nästan. För hur optimistisk är den vägen att gå? 
Om någon frågat mig för ett år sedan vad jag ville göra hade jag svarat plugga i England, vid Oxford. Jag vill det fortfarande, men mitt engagemang i miljö och bistånd har skymt undan den drömmen lite. Dessutom känns det ganska hopplöst att komma in på Oxford. Visserligen satsar jag på att klara Cambridge Certificate, vilket ger mig engelsk behörighet. MED ÄNDÅ.

Det jag allra helst vill göra nu är att läsa miljövetenskap eller kulturgeografi eller globala studier eller mänskliga rättigheter eller något sånt där underbart viktigt. Men för det första finns det hundra olika skolor, för det andra har inte alla samma kursutbud, för det tredje vill jag inte gå på skolorna som verkar mest lovande, för det fjärde har jag inte behörighet till kurser på vissa skolor medan jag har det på andra, för det femte VET JAG INTE VAD JAG HELST VILL LÄSA och för det sjätte är mitt största mål just nu inte ens att plugga utan att volontära i Afrika.

Förresten ska jag ju åka på den där miljökursen i Ghana som verkar underbart äventyrlig och stimulerande!

Det jobbigaste är att det inte bara finns färdiga kandidatprogram utan man kan OCKSÅ pussla ihop sitt eget kandidatprogram av enskilda kurser. Det låter ju underbart och perfekt, MEN VET NI HUR MÅNGA KURSER DET FINNS ELLER?

Notera: och för det sjätte är mitt största mål just nu inte ens att plugga utan att volontära i Afrika.

"Jamen gör det då!" Nej för jag måste först ha pengar att betala skiten för och DET FINNS HUNDRA OLIKA ORGANISATIONER ATT ÅKA MED. Jag tänker inte sätta igång och ragea ur mig frustrationen på det också för då får ni en felaktig uppfattning om mitt humör just nu. Jag är faktiskt på ett strålande humör!

Min första skoldag på min sista gymnasieterminen någonsin (såvida jag inte ramlar och slår skallen i en sten och förlorar alla hjärnceller det vill säga) kan jag karaktärisera som ett solsken. Jag kände mig söt, glad, livstaggad, talangfull, smart, duktig (skickade in ännu en filmanalys) och glädjespridande. FLUFFIG kanske är rätt definition. Eller inte alls. Men det var helt enkelt en underbar dag. Om inte imorgon blir lika uppfyllande blir jag besviken.