Litefinare

Vad är anledningen till att så många anser att ögonen är den vackraste kroppsdelen?

Jag tycker att de är det och det är nog en kombination av färgen och uttrycket. Jag menar, finns det något vackrare än den blanka, skinande, glimrande färgen man bara kan hitta i ögon? Jag tror inte det, jag har då inte upptäckt något än. Även fast många ögonfärger ser snarlika eller på långt håll identiska ut, så är de alla unika, och speciellt fascinerande är det med olika nyansskiftningar i färgen. Hur vissa har en beundransvärd skiftning mellan både blå, brun och grön, medan andra bara har en enda djup och intensiv färg.

I kombination med varje persons eget uttryck blir dessutom färgen extra levande och gnistrande. Det är så svårt för mig att förstå hur ett par ögon kan uttrycka så många olika känslor, det är ju bara ett par ögon. De ändrar inte utseende varje gång vi tänker en ny tanke eller känner en ny känsla. Men ändå uppfattar vi så mycket förändringar i andras ögon i takt med tankeverksamheten och känslobytena.

Jag tycker till exempel att mina ögon är underbart fina, det får man tycka. Jag kunde inte vara mer nöjd med mina ögon. Det spännande med det är att jag ändå kan stå i flera minuter framför spegeln och bara studera dem. För att försöka bli klokare på hur det egentligen är möjligt att ögon kan ha en sådan effekt på människor, vad människor ser i ögon. På samma sätt brukar jag betrakta andra människors ögon, antingen för att försöka förstå vilka känslor just den personens ögonkontakt framkallar hos mig eller också för att försöka förstå hur den personen använder sina ögon i förhållande till samtal, tankar och känslor. Men det hjälper inte, jag förblir lika fascinerad.

Vad är det som gör en riktigt intensiv ögonkontakt så underbar, himlastormande och gripande? När två människor bara har ögon för varandra, studerar, betraktar eller bara ögonmyser. Det blir som att man öppnar upp sig för varandra på något sätt, inbjuder varandra en djupare kontakt. När ord liksom inte räcker till eller kommer fram. Man får en del av personens inre, även ifall man inte direkt märker av det. Det är snarare ett resultat av alla liknelser om ögon vi lärt oss genom livet och den genuina känslan man upplever vid varje ögonmöte. I det undermedvetna lär vi känna personen lite mer, ser en del av den dolda personligheten. En blick säger mer än tusen ord, och det är verkligen så.