She was then merely a quiet, modest, not plain-looking girl, but she is now absolutely pretty
Det är såna här dagar man är så himla stolt över att gå estet. Shit. När lunchkonserten är det sista man gör så att man blir så uppe i varv och verkligen inte vill gå hem, men går hem ändå för att man ska med ett tåg.
När det första man vill göra är att bara dra av nån grym låt helt felfritt.
Jag var tvungen att sätta på Arctic Monkeys så fort jag kom hem!
Det är såna här dagar man cyklar hem i sommarvärmen och byter ut de svarta jeansen mot den blommiga långkjolen. Man vill bara hoppa omkring och aldrig hålla foten i marken mer än 3 sekunder igen.
Det är såna här dagar man till och med kan svischa förbi alla äckliga djurdödande och grönförstörande slängda godispapper och ölburkar med ett leende på läpparna.
Och man skyndar sig hem för att hinna med tåget till Rättvik, till världens bästa ställe för att träffa världens underbaraste människor.
Inte ens datorns seghet och vägran att lägga över favoritlåtarna på mobilen eller faktumet att behöva gömma undan cykeln i det stora mörka garaget stör humöret.
Alla borde känna såhär idag. Jag borde ta alla mina överblivna ballonger och dela ut på stan.
Hej. Jag är konstig idag! Precis som artonåringar ska vara.
Jag leker gärna att jag är drottning över världen. Men egentligen ser jag bara på medan ett kort rymmer från garderobsdörren, försöker med tankekraft (som en äkta drottning borde) sätta tillbaka den olyda lilla krabaten. Jag kanske är lite diktatisk någonstans i mitt undermedvetna. Diktatisk som i poetisk alltså.
...
Mitt rum är fyllt med ballonger. PIPPIballonger.
Helmutina tyckte om dom lika mycket som jag.
Och imorgon blir det åka av! Kan inte vänta!!
KAN INTE VÄNTA!
(det var ju synd då, det finns inte så mycket mitt artonåriga liv kan göra åt saken för tillfället)
Woho, jag slipper ställa väckarklockan
Och tvingas höra nån av mina uttjatade alarmsignaler.
Snart har jag tjatat ut vartenda intro som finns på min mobil.
MEN IMORGON SLIPPER JAG.
Och helt plötsligt är man vuxen
Okej tekniskt sätt blir jag inte 18 så fort klockan slår midnatt. Men hur många blir det egentligen? Som föddes precis när klockan slog 00.00. Just det.
Grejen är att plötsligt är man vuxen. Över en natt. Asså verkligen.
Jag menar jag är ju samma tjej idag som jag kommer vara imorgon. Plötsligt räknas jag bara som tillräckligt mogen för att vara myndig. Det är ju lite knäppt egentligen. Vad har riksdagen för rätt i att bestämma när jag är mogen och inte? Tänk om jag inte alls är mogen. Eller tänk om jag varit mogen i flera år redan.
Lite ironiskt att mina sista barndomstimmar håller på att passera. Och vad gör jag? Sitter och tänker på djupa grejer. Pluggar. Längtar till helg. Tänker på krogen, fest, studentkryssning. Planerar bålsmak. Och letar tårta. Sitter snällt på mitt rum medan familjen håller på med hemligheter i köket. Jag borde leka!
Jag känner mig inte vuxen. Men enligt svensk lag är jag det om 36 minuter.
Imorgon kommer vara en helt vanlig dag. Jag kommer gå till skolan, skriva samhällsprov om politik, gå hem, plugga. Mamma och pappa jobbar sent.
Eller okej, inte riktigt helt vanlig. Jag kommer bli väckt tidigt på min sovmorgon för frukost på sängen och presenter. Sen kommer jag och min syster gå ut och äta. Och Therese kommer ta en födelsedagsfika med mig.
Eller okej, inte riktigt helt vanlig. Jag kommer bli väckt tidigt på min sovmorgon för frukost på sängen och presenter. Sen kommer jag och min syster gå ut och äta. Och Therese kommer ta en födelsedagsfika med mig.
Det är så konstigt. Bara. Konstigt.
Alldeles snart fyller jag 18.
