I would do anything to end your suffering
Trots den alkoholiska eftersmaken blev jag plötsligt sugen på öl. En sån där stark våg som man inte riktigt förstår vad den kom ifrån. Det kan väl knappast vara bra... Inte när man somnade med datorn i knät, nallebjörnen i famnen, hungrig och med hopplösa, dumsnurriga tankar i huvudet. Sådär som man gör ibland. (Ja, jag har gosedjur i sängen.) Men det är okej, jag har ingen öl hemma att sno.
Dagens låt, från underbraiga Maroon 5. Skulle nog kunna gifta mig med Adam Levine. Fast bara om jag får ha en affär med Benedict Cumberbatch.
Ja hej, jag är dum i huvudet
Ja, här går man och lovar sig själv att inte göra grejer man ångrar. Ungefär 10 minuter senare är dom brutna. Det är inte okej. Försöket att upprätthålla någon slags självbehärskning gick käpprätt åt skogen kan man säga. Och så sitter man här igen efter en krogenrunda, inte bara med nya hål i strumpbyxorna, utan också med en ångestlast över dumma initiativ. Men then again, vad gör det om hundra år? Jag väljer att tänka på glass istället. Det är gott.
Godnatt kära människor. Jag önskar mig en katt.
Apropå (vilket konstigt ord) att hålla händer
"'I Wanna Hold Your Hand'. Första singeln. Helt jävla briljant. Kanske den mest briljanta jävla låt som någonsin skrivits. För de fick till det. Precis det alla vill ha. Inte sju timmars kåt-våt-sex. Inte ett äktenskap som håller i hundra år. Inte en Porsche eller en avsugning eller en mångmiljonvilla. Nej. Bara en hand att hålla i. Och känslor så starka att de inte går att dölja. Varje lyckad kärlekssång som skrivits efter 'I Wanna Hold Your Hand' är inspirerad av den. Och varje lycklig kärlekshistoria rymmer det där outhärdliga och outhärdligt upphetsande tillfället då två händer möts. Lita på mig. Jag har tänkt en hel del på det här."
Ett fantastiskt citat från en underbar bok: Nick & Norah's oändliga låtlista
Come and take me by the hand
Det jag egentligen ville säga var att jag tänker för mycket.
Och att en hand vore fint att hålla.
Ja, tankar gör mig kvällskänslosam.
Och att en hand vore fint att hålla.
Ja, tankar gör mig kvällskänslosam.
Going backwards again, going forwards again?
Jag låg här i sängen och tänkte, som jag gör varje kväll och varje morgon. På allt och inget. På drömmar jag precis vaknat från, på händelser från dagen eller natten eller veckan eller månaden, på minnen från år tillbaka, på känslor som bubblar eller har bubblat förut, på människor som finns eller inte längre finns eller inte finns alls i mitt liv för tillfället, på spännande förväntningar eller oönskade förväntningar, på knäppa saker, på sorgliga saker, på patetiska saker, på förbjudna saker, på vad jag borde eller inte borde göra eller känna eller förvänta mig.
Ja, det gjorde jag. Och så började jag fundera på vad en tanke egentligen är. Jag menar, tänker man bara en tanke i taget? Det kan man väl inte göra.. Eller det beror ju på hur man definierar en tanke. För oftast flyter ju tankarna ihop till ett virrvarr, enstaka tankar som blurrar ihop sig, byter plats och flyter ihop framför... ja framför vadå? Inte ögonen väl? Man kan ju inte se tankarna. Eller kan man det? Man ser ju tankebilder medan man tänker. Fast ofta tänker man ju bara i ord också, utan bilder. Det här är förvirrande. Sånt man inte ska sitta och tänka på på senkvällen. Man får ont i huvudet.
Frågan jag ställde mig var egentligen hur mycket man överhuvudtaget kan lita på sina egna tankar ibland. Och hur mycket känslor som får tas med i beräkningen. Och hur säker man kan vara på att vad tankarna och känslorna säger faktiskt stämmer.
Jag kan meddela att jag inte kom fram till ett svar på det. Mitt huvud hade gått vidare till att fokusera på frågan ifall glass kan minska huvudvärk eller bara öka den.
Six days at the bottom of the ocean
Jag sitter här med en daimglasstrut (OBS! Inte en Daimstrut. Såna kostar pengar. Jag menar en äkta, egenkomponerad strut med daimglass i.) och njuter av solen och vårkänslorna till explosions in the sky's ljuva toner. Det är fascinerande hur musik kan påverka sinnesstämningen och livsinställningen för dagen.
Jag gick till och från skolan i läckande stövlar. Jag lyckades - precis som igår - lura mig själv att det var tillräckligt oslaskigt för att ha dem. Jag hade fel. Det var bara ett hav av vatten och genomskinlig is på marken.
Men när jag efter mitt 3timmiga hål vandrar tillbaka till skolan för en filosofilektion ska jag iallafall välja några bättre anpassade fothållare.
Såhär känns livet just nu.
Och jag fick ett extra jobbpass i Irsta på lördag och på söndag blir det gudstjänstsjungning med systra mi.
Och jag har sökt sommarjobb och botat min telefonskräck med en millimeter till.
Paniken när kjolen befinner sig i midjan
Och sen är resten av kvällen undanskymd i en dryg frustration.
Ni vet när livet liksom bara rullar på. Så är det nu. Och någonstans på efterkälken hinner huvudet ifatt och rätt som det är inser man saker som man egentligen kanske borde insett för längesen eller åtminstone för en liten stund sen.
Men när man inser att man insett något lite efter sin tid brukar jag tänka att det är bättre än aldrig. Jag gjorde liksom så gott jag kunde. Och kanske blev lite frustrerad i onödan. Men vad gör det om hundra år?
Ja såvida det inte handlar om globala missförstånd och viktiga saker som äventyrar världsfred och såna stora saker, känner jag att det nog inte gör så mycket faktiskt.
Det är höga mål hon har, men hennes genuina känsla och kärlek till alla varelser och passionen hon uttrycker gör att hon påverkar alla människor hon möter.
Det viktigaste i livet är för henne att finna kärlek och trivsel i tillvaron och att sprida detta och hjälpa andra att finna det. Helst av allt vill hon också förändra världen till en friare plats, hon vill inte att samhället ska ingripa människorna i kontroll och stelhet och något av det värsta tycker hon är hur människor vanhedrar naturen, förstör och industrialiserar och tycker sig överlägsna djuren och växterna. Hon förespråkar frihet, naturalism och känslan.
Linn är extremt spontan av sig och förespråkar frihet, men har alltid huvudet med sig och håller sig alltid med fötterna på jorden, i sitt drömmande. Bokstavligt talat – så fort hon har möjlighet går hon barfota, för att visa sin övertygelse och kärlek till naturen.
Finaste håltimmesplugget är ju ändå att sitta och hitta på sin egen naturälskande och människofascinerade hippiekaraktär.
"Then peace will guide the planet and love will steer the stars"
OCH GLÖM INTE
MALTA ja tack
maltamaltamaltamaltamaltamaltamaltamaltamaltamalta
(Tar en andningspaus och betänker livet)
Sommaren är nära! Ni anar inte hur lycklig jag blev när jag vaknade och insåg att det var 3 plusgrader ute och gatan var helt slasktäckt. Hjärnan sa "Åh vad lycklig jag är att se slasket." medan kroppen tittade ut en snabbis och sen gick och åt lite frukost.
Lättförtjänta pengar uppmuntras
Arbetsuppgifter:
Betjäna kiosken
Spela kort
Vara social
Titta på tv-spelande (möjligtvis spela själv också)
Spela kort
Vara social
Titta på tv-spelande (möjligtvis spela själv också)
Lyssna på 14-åringar som snackar fylla, sex och skvaller
Få lite mat
100 kr/timmen
Min lördagskväll var mycket fin.
Förutom att fylle-, sex- och skvallersnacket från 14-åringarna fick mig att undra vilken vanställd värld vi egentligen lever i.
När jag var 14 levde jag ett liv fyllt med tjejgängshäng, myskvällar, yoga varje måndag, skolarbete i egen takt, nybörjarkärlek på håll och kamelbrunt hår. Vad hände liksom? Jag blir ju ledsen.
The dog is barking and barking and barking
Men det är ju tydligt att du inte har förstått mig överhuvudtaget.
Oaskalas
Nej alltså vet ni vad?
Det här studentsyndromet man får den sista terminen av gymnasiet är lite jobbigt. Jag ser helt sjukt mycket fram emot att ta studenten och allt som följer med det (en termin fylld av fest liksom?!!!) och trots en aning framtidsångest. Men det är liiite jobbigt att bara inte orka plugga längre.
Folk säger att 2:an är det jobbigaste året, men jag håller inte med, det slås ut totalt av 3:an. För mig har höstterminen varit ett stresskantat kaos och vårterminen kommer bli sprängfylld av sista-minuten-plugg och föreställningspanik. Men jag har nog aldrig sett fram emot något så mycket som jag ser fram emot sceniska.
RekviCinema
DET VILL NI INTE MISSA! (sök på facebook, klicka på "jag kommer" och kom dit.)
Så det kommer bli fint med den saken. Och att bo tre veckor på scenen med mina kära ES09:or nästan utan några andra lektioner kommer bli underbra!
Men alltså... Plugg? Prov? Inlämningar? Betyg?
Trött. Godnatt!
Jag har också en sexig bh nu
Inte för att mina andra är särskilt osexiga, men nu är liksom hela min underklädeslåda en fröjd att titta i.
Det här är också fint:
...när lärare hittar framsteg som egentligen inte existerar - för att citera Ida.
...det betyder att du har talang - för att citera mamma.
Min mobil gav tydliga signaler om den ökända simkortsglappsjukan genom att inte responsa på hela dagen trots mina återupplivningsförsök. När jag till slut kunde connecta med den hade jag missat ett enda meddelande. Mormor sa i telefonsvararen: "Justja, det var ju knas på din mobil."
Men alltså. Imorgon är det samrep inför sceniska.
Och mitt skåp är erövrat av hippiekläder.
Now you're just somebody that I used to know
Jag älskar den. Liksom alla andra i världen. Eller åtminstone antagligen de flesta av de drygt 61 miljoner videotittare.
Jag genomgår en livsprocess. En omvälvande identitetsundersökning. Det är inget drastiskt, ingen kris, det är bara en inre förståelse för min person jag vill uppnå. Det är positivt!
Mer än någonsin vill jag spendera tiden med att arbeta i det tysta, kanske söka kunskap, kanske skapa den perfekta ordningen i mitt rum, kanske betrakta människor. Missförstå mig rätt, jag har inte blivit ensam och tillbakadragen, tvärtom. Jag försöker samtidigt komma på vilka sorts människor jag trivs bäst tillsammans med, vilka jag utvecklas mest tillsammans med och vilka som mest kan uppskatta mig. Jag har nog aldrig analyserat människor så mycket som jag har nu.
Mer än någonsin vill jag spendera tiden med att arbeta i det tysta, kanske söka kunskap, kanske skapa den perfekta ordningen i mitt rum, kanske betrakta människor. Missförstå mig rätt, jag har inte blivit ensam och tillbakadragen, tvärtom. Jag försöker samtidigt komma på vilka sorts människor jag trivs bäst tillsammans med, vilka jag utvecklas mest tillsammans med och vilka som mest kan uppskatta mig. Jag har nog aldrig analyserat människor så mycket som jag har nu.
Det är spännande. Jag växer och jag lär mig och jag tar mig framåt mot något som blir en mer komplett person. Och jag börjar förstå mer och mer hur människor fungerar. Med förståelsen kommer också möjligheten att känna mer, både för andra och med andra. Det är bra!
Statusuppdatering
Framtidspanik igen!
Musik
Musikal
Miljö
Mänskliga rättigheter
Geografi
Litteratur
Kultur
Kulturgeografi
Filosofi
England
Afrika
Desperately undecided.
Innan dess ska jag komma på vad jag ska ta mig för i höst. Söker jobb som en gnu och hoppas på en uppenbarelse.
-----
Jag hittade en intressant blogg alldeles nyss. Ekologisk hårvårdsblogg. Tydligen ska man tvätta håret med balsam istället för schampoo, det var en nyhet. Kanske ska prova det då, ifall det hjälper både håret och miljön känns det ju ganska värt.
Jag tycker också om fenomenet spontanövernattning. Speciellt på en vardag, det utlöser en sån kolossal frihetskänsla. Bara "Hej mamma, jag sover inte hemma ikväll, bara så att du vet!" är ju fin i sig.
