Say something that matters

Kom precis hem från sista lektionen för året. Om några timmar är jag FRI.
Eller nej justja, det var jag ju inte nej. Jag har typ hundra skolarbeten över julen. Varför kan inte bara hörtterminen ta slut till jul istället för att fortsätta till första veckan på våren? Det känns ju sjukt osmart och komplicerat. Ingen kan väl må bra av det. Jag tycker man borde kunna ta riktigt ledigt över julen, det är väl det lov är till för?

Just nu känns det bara som att jag befinner mig i något slags uttröttande mellanläge. Jag sitter bokstavligt talat och väntar på att skolavslutningen ska börja, men efter den är det ändå inte slut. Det är julbal ikväll och imorgon har vi klassmiddag. Missförstå mig inte, jag är jättetaggad på båda och skulle inte missa dem för allt i världen. Men det är bara känslan av ett slut som liksom aldrig kommer.

Den här känslan av att snart, snart kommer det ske en förändring i tillvaron! Som om jag ska åka iväg någonstans, vart som helst. Men det slog mig på vägen hem från skolan att jag inte alls ska åka iväg någonstans och plötsligt blev längtan efter en annan miljö nästan överväldigande.
Det är lite sorgligt, inte bara för att miljöbytet inte kommer inträffa än på ett tag, utan för att jag har så mycket jag ser fram emot den närmaste tiden som jag liksom inte riktigt tar vara på. Jag fastnar i framtiden när jag borde släppa det och leva i nuet. Speciellt nu. Framtiden kommer ju ändå snart liksom, jag kommer ju ändå uppleva den snart. Nuet försvinner jäkligt snabbt och det känns lite dumt att missa det..

Jag antar att det är nackdelen med att ha en intellektuell hjärna.

Ps. Jag har träningsvärk av allt nål- och trådande igår... betyder det att jag borde skaffa mig ett friskiskort?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0