Litefinare -

Stockholm i mitt hjärta

Iallafall lite grann. Mest för att Hedda bor där. Och massa andra fina människor jag tycker om förfärligt mycket.

Jag spenderade helgen med fröknarna Tingskog. En FIN helg.

Vi gick på loppisgatan och hittade tyvärr inte Lykke Lis utförsäljning av scenkläder, men å andra sidan hittade jag tre billiga filmer. Och det var ju inte helt fel!

Vi gick och fikade på Café String (kolla den underbara retroinredningen och man kan sitta i fönstren) och så tittade vi på jättemycket Gilmore Girls och åt jättemycket nektariner. Jag ville inte åka hem.

2011-08-31 @ 22:56:51 Permalink Känsloflöde Kommentarer (1) Trackbacks ()

Gröna fingrar

Jag tycker om att måla. Jag tycker om att mina fingrar får massa målarfärgsfläckar. Jag tycker om att mitt rum blir av med den kalla isblå färgen och ersätts med den lugnaste ljusgröna färgen man kan hitta. Jag tycker om att måla alla kanter utan tejp så jag får vara jättepysslig för att det ska bli rakt. Jag tycker om att stänka färg på golvet så jag får skynda mig att torka upp det med trasan. Jag tycker om att det är lite småkaosigt. Jag tycker om att mitt rum kommer bli så fint så fint.

2011-08-27 @ 10:18:23 Permalink Kreativitetshyllningar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Turn the white snow red as strawberries in the summertime

Fleet Foxes kommer till Stockholm den 8 november. Annexet.

OCH JAG HAR EN BILJETT!

2011-08-23 @ 23:11:02 Permalink Kreativitetshyllningar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Första dagen av resten av mitt liv!

Inatt har jag sovit lite för lite. Inte så himla ovanligt kanske och jag var definitivt inte den enda. Men jag är banne mig inte nervös för att skolan börjar inte. Sånt har jag slutat med.

Jag tror helt enkelt att jag inte har fattat vart jag befinner mig i livet. Jag börjar 3an. På gymnasiet. Idag. Och min hjärna var tvungen att bearbeta det. För det är helt och hållet galna bananer!

Inte för att jag inte har tänkt på det. För det har jag gjort en hel del under sommaren när jag haft tid. Men jag har varken varit pepp eller oroat mig. Jag har liksom bara varit.

Det bara är så. Att jag ska börja sista året av skolan. Och ska fylla 18 om exakt en månad.

31 dagar kvar. Sen är lilla flickan officiellt vuxen.

Men inofficiellt kommer jag alltid vara barn. Det tror jag alla är. Egentligen!

2011-08-22 @ 09:01:36 Permalink Tankenystan Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det glömda ursprunget

Jag har precis bläddrat igenom den andra delen av de böcker som någon avlägsen släkting samlat ihop om vår släkt och våra förfäder. Eller det är snarare min farmors mammas släkt. Britta. Eller ja, alla från och med hennes föräldrar Karin och Henrik. Den första delen handlar om tiden innan deras, hur vi efter hela världens utveckling hamnade i Arvika. Ungefär.
Och den andra delen handlar alltså om alla Brittas syskon och min farmors kusiner och min pappas syssligar och mina bryllingar. Det är ganska många det. För Britta var en sju syskon. Vi är 170 st ungefär. Även om inte alla har skrivit något om sig själva så är det en ganska tjock bok.

Den delen av min släkt är nästan helt okänd för mig. Jag har träffat mina kusiner och min farmor och hennes syster. Kanske nån mer avlägsen nån gång. Jag har vetat att jag har sysslingar och bryllingar, visst. Men att vi är över hundra levande släktingar.
Det finns/fanns en jäkla massa idrottare. Två st som var med i OS i Berlin 1936 i truppgymnastik, och en tredje som cyklade dit för att han var för ung för att få vara med och tävla. Bara det liksom.
En massa friluffare som simmar, paddlar, springer, cyklar, gymnasticerar, seglar, går i skogen, flyger, hoppar fallskärm...

En massa konstnärer finns det också.

Och ALLA har varit ute och rest i hela världen. Jobbat, pluggat, flygit hit och dit, cyklat lite varstans, bott, ambassadörat, fötts, au-pairat, reselett, träffat framtida män och fruar och allt vad det är.
I Schweiz, Frankrike, England, USA, Indien, Danmark, Tyskland, Italien, Kina, Sydamerika och typ överallt i Afrika.

Sköna människor som jag önskar jag hade känt när de var i livet. Och en massa som jag önskar jag hade kontakt med och kände nu.

Och allt som började i Arvika. Jag har aldrig ens varit i Värmland.

Jag blir helt förbluffad.

2011-08-21 @ 20:54:27 Permalink Känsloflöde Kommentarer (2) Trackbacks ()

En gnutta positivitet

Jag har kommit på hur det här ska arta sig.
Det blir en positiv grej alltihop, bara positiv. Fast ibland kanske en gnutta ironiskt.
Min pappa har en arg blogg. Där skriver han om sånt han stör sig på.

Det här blir nått liknande, fast ganska mycket gladare.
...lite finare!

Det är bra att vara positiv. För det smittar av sig. Precis som negativitet smittar av sig. Det går lite hand i hand, fast precis tvärtemot liksom.
När folk runtomkring är positiva blir det bara så himla najs. Skön stämning. Och sen kan man vara i den där sköna stämningen resten av dagen. Eller veckan. Och bara leva där och bubbla sig i den härliga känslan. Det blir som en bubbla.

2011-08-20 @ 02:00:28 Permalink Tankenystan Kommentarer (0) Trackbacks ()