Litefinare

Det var som att

vi avvisade varandra redan från början

fastän vi egentligen ville närma oss varandra,

som att vi genom samhörighet

fann orsak till skiljelinjer

och även fast vi tillsammans delat

fortfarande saknar upplevelsen.

Mitt väsen kan inte låta bli att längta,

drömma,

önska.

Vad gör man när hjärnan tänker saker emot min vilja?

När ögonen styrs åt håll jag inte vill titta åt?

Som ditt hår,

dina läppar,

dina ögon.

Och ibland uppfattar jag samma uttryck i ditt ansikte

som jag känner i mitt eget.

Samma ömma blick

svepa över mig,

betrakta mig,

som mina ögon speglar utifrån ofrivilliga känslor.

Mina händer minns avlägset dina

men de minns att det kändes vackert.