Låter tiden gå, bara gå, och gå

Snart är jag inte ensam längre. Snart har mitt rum städat sig själv och snart är worddokumentet fyllt av reflektionsord. Jag lovar, om en timme är allt perfekt.


Låter tiden gå medan högtalarna jobbar sig igenom skivskåra efter skivskåra och spotta ut ljuva bastoner jag kan dansa till. Jag kan låtsas att huden skimrar och håret fladdrar pocahontaslikt, för egentligen är jag guldfärgad och en prinsessa från bortom främmande riken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0