passionbomb kontra mjukromantik?
Människor med vackra leenden fascinerar mig. Man kan inte undgå att fråga sig vad det är som får dem att le så vackert.
- Andy Warhol
Nu ska jag fortsätta nattdrömma lite om vackra leenden, goda dofter och försöka figurera ut hur att-inte-tänka-på-det-kärlek kan vara den bästa kärleken. Jag menar, ifall man inte tänker på kärleken när man väl har den så går man väl miste om hela känslan? Fast å andra sidan kanske det gör att man äger den längre, eftersom den inte blir lika explosivt uppenbar. Och önskan är ju att romanser ska vara så länge som möjligt. Alltså kanske frågan egentligen är: känslosvallande passionbomb kontra mjukromantisk tidsrymd?
Inte en fråga jag lär klura ut svaret på inatt iallafall. Om ens någonsin.
Kommentarer
Trackback
